Skallig astronat inbytes mot en stadig vals

Dan Desmondsdottir Hansson växte upp strax bortom skylten som visade var vägen var. Och på just den vägen var det. Han hade shorts med uppvikta ärmar och kunde i relativt unga år minnas hur det var förr. Hans mjuka knän och Peruliknande hår gjorde att han överallt fick nya vänner, inte sällan inom kebabindustrin.

Nu är det återigen dags att bli sjukligt intresserade av maskarna och deras värld

Maskens väg genom livet är långsam och krokig. Nu för tiden ägnar den sig mest åt att fjoffa runt i jorden på måfå, vilket inte bara är oerhört trist utan också gör att de ständigt får grus och jord i ögonen. Detta avhjälps genom att de inte har några ögon, vilket gör problemet avsevärt mindre.

Historiskt har maskarna haft en betydligt viktigare roll. På 1600 och 1700talen var de till exempel oerhört populära vid hoven på grund av sin skicklighet på att traktera stränginstrumentet teorb. Men musikens trender är skiftande, och de senaste 300 åren har teorbgigen blivit färre och färre. Så i väntan på en renässans ligger de mest nere i jorden och skaver. Men om du lägger örat mot marken ska du inte bli förvånad om du hör en gammal hit från fornstora dagar framförd på det fina stränginstrumentet teorb.

Han fick en präst i skon redan som barn

När han fyllde tio tyckte han först att det kändes futtigt. - Det är ju inte ens ett helt fotbollslag, ropade han till en förbipasserande keramiker från Oslo. - Vad bringar mig den äran, hördes plötsligt en röst bakom hans rygg. Hans vände sig om hastigt, men hastigheten gjorde att han snurrade runt ett helt varv och inte hann se vems rösten var. När han äntligen lyckades få snurrstop i rätt position så hade personen börjat jobba som tolk i Rättvik. En halvtidstjänst.

/ JJ

Bland lie och löv

Först verkade allting som vanligt. Sen också. Och så hade det fortsatt.

Ibland kunde det kännas som om något stort var på gång. Något obeskrivligt stort som skulle ställa allt på ände, skaka om vardagens lunk och mana till jämfotahopp och höga apvrål. Men det gick över. Andra gånger kunde han känna spänning. Som att något stod och lurade bakom köksdörren, eller att telefonen var avlyssnad. Han lyckades aldrig skruva ihop telefonen igen.

/ JJ

Hans hår var så mörkt att han använde svart skokräm som blekmedel

Han kunde inte spika och inte såga. Han visste inte hur värmepannan fungerade eller hur man bytte en propp. Nej, hans husliga sida låg mer i att han såg ut som en friggebod. Han hade till och med börjat med att sätta fast en fasadflagga med sugkopp i pannan vid festliga tillfällen. Han tyckte också om att pynta sin domkraft, räkna sin carport och att småle mot stugknuten.

Han funderade på att åka till Huskvarna på semester. De ska ha så snygga fleeceplagg där sa visst någon, någon gång...

/ JJ

Att kalla det kakao är en överdrift...

Äggägarna visste inte var de skulle stå. Delade i två mindre grupper såg de nästan ut som ljudet av en balkong inlindad i en annan balkong. Sina vasst vässade brevpapper lade de i facket för granskog och satte fart mot den innersta utkanten av institutet. Några vägrade vaja obetydligt. Andra såg mest ut som de sålt smöret och fått riktigt bra betalt med ofantlig smörmoms. Framåt kvällen skulle de åter träffas för att vika av åt höger. Troligtvis skulle ytterst få behaga komma, och ännu troligare skulle de komma någon annanstans.

/J

Måla din bankman gul i vår...

...Ebbe hade skaffat fru på senare tid. En arg liten rackare var det, med huckle och små träskor. Han hade träffat på henne en tidig morgon när han hämtade morgontidningen. Hon var inte längre än att hon kunde stå raklång under brevlådan, och just därför la han först inte märke till henne. Han hörde bara ett litet gnisslande ljud som han först trodde kom från det rostiga brevlådelocket. Men det var inte locket, det var tantbjäbb. Och inte var det lätt att tyda de gälla små pipen heller. Det var först när de stod framför prästen i kyrkan som han började ana vad hon pratat om, och då var det ju inte läge att börja tjafsa emot. Det goda med giftermålet var att han fick reda på vad hon hette. - Tager du denna Siv, sa prästen. Och vad skulle han göra, prästen hade inte radat upp några alternativ. Så Ebbe blev med fru. En Siv. En aggreSiv.

/ J

Nästan ett helt halvätet äpple

Han var så trött i ena benet att det andra blev överambitiöst och sprang flera meter i förväg. På detta vis for han fram i skogsbrynet på jakt efter en småkäck vårjacka. Han kom att tänka på naturfotografen Mattias Klum. Tänk om Han skulle dyka upp här i brynet, det fanns så mycket han villa fråga honom om. Till exempel, ska man väga kuvertet före eller efter frimärket är påklistrat? På vilken vikt baseras portot?

Det pigga benet ökade farten och sköt fram ekipaget genom naturen som ett horisontellt fallskärmshopp. Mossa och småvilt yrde i hans väg och fåran han skapade var djup och helt oanvändbar. Brödrosten han höll i famnen kändes mer och mer omotiverad. Han var ju trots allt mer av en vörtkille. En vörtkille på vift utan vårjacka.

/ JJ

Det var mig en gräslig rörmokare frun skaffat...

Nivån i dalälven borde hållas nere tyckte Harry-Peter Älgström . Helst borde ytan ligga i linje med botten så att de icke simkunniga kunde ta en simtur utan att behöva simma alls. De som ändå vill simma kunde ta med eget vatten i munnen och på så sätt inte behöva störa dem som inte vill vattensimma. Problemet med blöta badbyxor som exploderar skulle också på detta sätt undvikas eftersom byxorna skulle förbli torra.

Ingen för, ingen emot? Då klubbar vi det sa Harry-Peter Älgström.

Det finns frallor i franskfacket

Ludvig XIV. Solkungen av Frankrike. Vad visste han om iPod, iPad eller Ice age 3. Han sprätte runt med sin sotsvarta krullperuk i total okunskap. Han vrålade "Kråskris" när manschettens krusningar inte var till behag och pep högljutt när kravatten inte matchade hans handsydda sidenstrumpor. Han vrålade och pep dagarna i ända i sina överdådiga kreationer, men han visste ingenting om vare sig iPod, iPad eller Ice age 3.

Så är han död också.

/ J

Ett skall från en lärka...

Det stod ett vråltroll med vantar i allén. Länge hade Ymer virkat innan betinget bet. Vi ville egentligen sålla bollen från vettet, men aspen bastade och virket frös så inget hade varit lättare ogjort. Den läsk som uppenbarade sig var dryg och drucken. Nisse från Nasaret nös. En batalj bröt benet två gånger på samma ställe och allt kändes onödigt tidigt en tisdag...

/ J

Även du min kaktus...

Franskan är ett härligt språk. Till och med urinoar låter gott med lite fransk accent. Och just namn och uttal på maträtten har stor betydelse för smaken. Det är ju inte en slump att Créme brûlée är godare än lungmos till exempel. Vilket smeknamn man hade på mellanstadiet spelar mindre roll, och troligen påverkar det heller inte utbudet på Text-tv. Dock tycker jag att jag har svårt att gå rakt när jag ser mitt namn skrivet med kursiv stil. Någon som är böjd att hålla med?

/ J

Salladsbestick, åter modernt inom skogsindustrin

Charlie ärvde en bankir efter sin moster. Ren och finklädd var han men var skulle Charlie ställa den? Bankirens kritstrecksrandiga kostym passade varken till vardagsrummets vinröda flanelltapet eller i det äggskalsvita, sparsamt möblerade köket.

Samtidigt, i en avsevärt mycket mer annan plats satt nu tre Joel´ar och limmade fast saker på sina knän.

/ J

Den sanna historien om...

Innan bilen fanns så var det inte många som hade någon egentlig nytta av växelspaken. En del använde den i köket för att banka biffen med eller mosa moset. Andra hade den som dekoration i en vas på bordet, medan många bara kastade den förstrött mellan varandra och funderade på vad den egentligen var till för. Joel, som uppfunnit växelspaken, jobbade i vanliga fall med att tömma utedassen i staden. Han sågs ofta åkandes med sin kärra full av tunnor, som under vinterhalvåret ångade på ett sånt mysigt sätt som bara tunnor med avföring kan göra. Det där med växelspaken var bara något som han kommit på en yr natt på väg hem efter en krogsväng. Men denna gång fick hans fylledille oanade konsekvenser. Nu för tiden fick han jämt frågor om vad spaken var till för, vad siffrorna på knoppen betydde och om den kom i limegrönt till våren. Folk stoppade hans kärra och krävde svar. Det var en lång kö vid köksbordet när han åt frukost, och folk ropade ”varför, varför” efter honom på stan och ”hjälp oss kluttJoel”. Han visst så klart inte vad han skulle säga, han bara visade magen och sprang därifrån. Vad han visste var dock att han aldrig mer skulle dra igång några storproduktioner kvart i tre på natten. Han visste också med säkerhet att han absolut inte skulle visa någon den bil han byggt för att använda tillsammans med växelspaken. Den här cikusen ville han inte uppleva en gång till.

Hepp!

Efter att han fick sallad i foajen kände han en omotiverat stark dragning åt Mohedahållet. Det var inte så att han inte kunde stå emot, men han lutade betänkligt och hans gång blev serpentinliknande. Detta hindrade honom inte att odla päron på en internationell nivå, men det valde han ändå att strunta i. - Det finns ju så mycket annat att göra, sa han med brasiliansk brytning och ljusblå kortbyxor.

/ J

Så här är det...

Han brukade överaska sig själv med att kyssa brevbäraren. Vissa dagar mer intensivt än andra men överaskningseffekten var alltid lika stor. Brevbäraren var inte lika förvånad längre utan såg det mer som en del av servicen.
Hans granne Joel hade doktorerat i roliga hudveck.

Svarv upphittad av Munk

Svarv upphittad av Munk. Kan munken behålla svarven och ta med den hem till munkboet? Eller är det tvärtom så att svarven kan behålla munken? Men vad ska en svarv ha en munk till? Och vad svarvar en munk om munken själv får välja?

Svar lämnas till samurajavdelningen på Vivo

Han var inte rådvill, men han hade varit på Rhodos en gång.

Av småfåglarna tyckte han mest om lärkan, och ibland så neg han barskt åt folk som åt apelsin. Han hade långtgående planer på att börja exportera något men eftersom något precis tog slut så fick han börja med en lunchrast. En gång lade han sig försiktigt ner. En annan gång ställde han sig på alla fyra, men då blev alla fyra sura och gick hem.

Ny vecka, nya bananer...

Efter många år med fullt fokus på scharlottenlök har nu nya möjligheter uppdagats. För som påven brukar säga: När Gud stänger en dörr så öppnar han en ostbutik. Är ost en framtidsbranch? Är det hög tid att börja tokysta?

Hans, 17 år, utbildad räv

Vi småfrallor måste hålla ihop...

...eller?

Är det nödvändigt att hålla varandra om ryggen, heja på varandra när det är OS för småbröd, bjuda in varandra när vi får jäster eller bara sitta och dega tillsammans och titta på någons bak. Jag vet inte och vill inte komma på kant med någon...så...Tyck gärna till om detta, jag vet att det finns ett jäsande intresse för ämnet...

/ J

När förr var nu och då var modernt...

Dellys degimport var ett fiasko. Det senaste kvartalet hade siffrorna dalat på ett barskt och ofint sätt, och Delly var nu så nära konkurs att det inte längre gick att småfnissa bort problemet.
När hon hängde tvätt brukade hennes granne ropa till henne "det hänger snett, det hänger snett!".
Hundra gånger hade hon försökt få tag på en deg att importera, men det ville sig bara inte. Hon sprang raskt genom byn, det hjälpte inte. Hon sa till sin brevbärare att bära upp all hennes post högt, högt uppe på berget. Men när han gjort det så lyckades hon aldrig hitta den igen. Inget hon gjorde verkade fungera och nu tröt idéerna, och vad värre var, så gjorde även degen. Tur då att hon hade jätte-jätte-fina skor och väldigt fin utsikt från köket!

/ J

Havregökens omedvetna glöggintresse

Utan att veta om det är havregöken helt besinningslöst och "upp-över-luggen" intresserad av glögg. Av glöggens historia, av dess alla geografiska varianter och av dess färg, lukt och smak. Detta kolossala glöggintresse väcker förundran och djupt intresse hos världens alla ornitologer. Alla utom en, Rafael Bengtsson. Han skiter fullständigt i alla havregökar och funderar mer på vad dom gröna prickarna i Thousand Islandsåsen är för något. Så olika kan det vara i landet där ornitologerna bor. Ock ock ock...

/ J

Hugad den som hugad bör...

Pingst-Ulf glömde mycket. Sin ålder, sitt kön och var tusan hade han lagt sin renhjord nu igen. Men en sak glömde han aldrig. Hans livs största stund. För det finns ögonblick när allt faller på plats. När himlar och planeter snurrar bara för dig. När kråkor kraxar "Happy days" och uttrar ropar hepp hepp hepp på ett alpint peppande vis. Han minns det åh så väl, och han skulle ge alla sina finaste knäckformar för att få uppleva det igen. Stunden när alla såg bara på honom. När salens alla uppspärrade ögon drogs mot ett centrum där han var navet. När allt blev tyst och tiden stod helt stilla. Stunden när han fes i kyrkan.

Det var förresten ingen riktig fis, det var en pryoprutt.

/ J

Utstående navel, ett sätt att umgås

Många av människorna vi möter träffar vi bara en gång. Vi passerar dom på Rådmansgatan eller står bakom dom i kön till gulaschbutiken. I medelpad är det likadant. Frågan är om vi borde göra mer av dessa hastiga möten? Om det finns potentialer där som går förlorade? Frågan är också var alla raggare bor, och i vems armhåla man bäst förvarar sina sparpengar. Att hyvla plankor är väl bra, men var ska Eskilstuna flyttas om alla där vill se sig om samtidigt?

Jag hade även tänkt ta upp hemslöjd, men det känns lite för vulgärt.

/ J

Nu går det verkligen för kort...!

NEEEJ!!! Lissy och alla de andra i läderbutiken var upp över öronen häpna. Var det verkligen sant? Hörde dom rätt? Är verkligen ostbågar gjorda av getbajs? Lissy granskade kvällspostens rubrik igen. Nej, det var inte sant. Det var getars avföring som var gjort av getbajs, inte ostbågar. Puh...! Lugnet spred sig åter i affärslokalen. Kunder vandrade likt struttiga pacmans mellan hyllorna, läder bytte ägare och Lissy läste vidare i tidningen... NEEEEEJ! Det får inte vara sant, det får inte stämma... Är pojkarna i Westlife egentligen bara dockor drejade av gammal getbajs? Ja, det var sant...

/ J

Min senaste sandlåda och alla dess ädla detaljer

- Mitt fysiska omfång är traktens finess, sa en av brevbärarens söner. De andra två valde att humma lite och värma ost i micron. - Min kemiska jeansdress är samhällets bragd, tillade han och bröderna svarade med att kroka arm och äta smält ost. - Min begynnande hängröv är en Ungersk succépjäs viskade han, och alla i hela världen ställde sig utanför Loftahammar och ropade KRÄM varpå varpen brast, tysken stack, läsken vobblade och Finland fes.

Därmed var den saken gjord och endast resten återstod.

/ J

Som en hink, så glad ville han bli...

Sam Burk föddes efter många om och men i mitten av en holländska. Han hade inte en hjälm av ull vid det laget, men ej heller senare så det gick ju på ett ut. Efter tolv år i Handen fick han fingret av chefen och senare även foten. Han jobbade därefter vidare med idén att sälja gylfar av guld, något som fick ett fjuttigt mottagade från alla håll utom ett, hans eget. Hans planer på en oboe av mos ligger fortfarande och pyr någonstans i trakten av Sveg.

/ J

Hantera din svåger

Många av livets stora frågor handlar om hur man på bästa sätt ska sköta sin svåger. Var man ska ha den, var den ska sova, vad den äter och hur man ska klä den om vintern. Många undrar också vad som händer om man vänder på sin svåger...
Ja, alla dessa frågor har givetvis lämpliga svar men istället för att redogöra för dom väljer jag att måla min granne grön.

/ J

Gödsel - eller - Lär dig känna igen en husvagn

Det blomstrar i år igen. Samma sak var det förra året, igen. Vi kan bara hoppas att det blir det samma nästa år igen, och kanske nästnästa, igen.
Vill du veta omkretsen på en romb? I så fall föreslår jag en operation, det anses nämligen vara ett rätt så sjukt intresse. Vill du istället ha en hallonmuffins? Ja då är det bara sätta igång. Gör så här:
1) Köp en hallonmuffins
2) Ät hallonmuffinsen
3) Åk till Peru

Lennart då undrar du. Ja, vad har han med muffins att göra säger jag. Sluta blanda in Lennart i allt. han har nog att göra ändå. Ditt Lennartintresse är på gränsen till absurt. Usch!

La lajj da dajj - ko ko om du vill - Min vän, min blommande la-la-lajj

/ J

STOPPA PRESSARNA lite

Världens minsta banan utsågs igår vid en pytteliten cermoni strax utanför Köln. Ingen kom, så liten var cermonin. Ändå var det festligt och som man säger "tjossan".
Detta är ännu så länge obekräftade uppgifter för som vi nämnde, ingen kom ju.

/ J

Utväxternas invecklade utveckling avvecklad...

Jag har fått en Umeåliknande utväxt på knät. Inte så jobbigt för mig, men det tar ju mycket turister från det riktigt Umeå. Det är ju hårt för dom.
Igår ringde det på dörren. När jag öppnade stod där en liten Umeåbo på min yttertrappa och tittade argt på mig. Han bar en liten svart portfölj under armen. Med van hand öppnade han den och tog fram ett papper. Sen sträckte han på sig och såg än lite argare ut och gav mig lappen. På lappen stod det med svart tusch: FY
Jag funderade ett tag på att låta en doktor opperera bort min utväxt, men det kan ju vara dumt så här inför högsäsongen när turismen drar igång på allvar...

/ J