Pingst-Ulf glömde mycket. Sin ålder, sitt kön och var tusan hade han lagt sin renhjord nu igen. Men en sak glömde han aldrig. Hans livs största stund. För det finns ögonblick när allt faller på plats. När himlar och planeter snurrar bara för dig. När kråkor kraxar "Happy days" och uttrar ropar hepp hepp hepp på ett alpint peppande vis. Han minns det åh så väl, och han skulle ge alla sina finaste knäckformar för att få uppleva det igen. Stunden när alla såg bara på honom. När salens alla uppspärrade ögon drogs mot ett centrum där han var navet. När allt blev tyst och tiden stod helt stilla. Stunden när han fes i kyrkan.
Det var förresten ingen riktig fis, det var en pryoprutt.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar