Ernst lade luggen till rätta, fes och gav sig av

Han hade ryggsäcken full med kolaremmar, lakritsbåtar och Lars. Lars var en av de minsta brevbärarna i världen, och just därför så lämplig att ta med sig. Ernst tyckte att ryggsäcken var tung, men fräsig!

Han hade lite till övers för Vetlanda, tyckte om fabriksgjort äppelmos och letade ofta efter den perfekta svarven. I övrigt var han som vilken Ernst som helst.

Han sa ofta: Matematik är roligast i teorin, i praktiken är det roligare att äta glass!

Mannen som eventuellt heter Bo

Klockan var som vanligt kvart över ludd mellan tårna. Mannen blickade ut över den sovande staden som låg disig av puder och motvind. Han var naken, men glad. Hungrig, men orakad på ryggen.
Igår hade han tänkt starta ett kaffeplantage. I dag kändes idén sämre. Han bodde ju ändå mitt i en storstad. Ändå kunde han inte komma ifrån att det vore mulligt att kunna fixa morgonkaffet från egen odling.

/ J

Jag sitter på en ost

Jo, här sitter man. Prydligt uppkrupen på en ost och summerar dagen:

Denna dag var, till skillnad mot igår, en Söndag. Söndagen infaller allt som oftast på helgen, och från media och makthavare blir vi artigt ombedda att bära rutig byxdress och päls. Detta för att skilja oss från aporna, som ju också har päls men som sällan bär byxdress. Skillanden de övriga dagarna är svår att upptäcka, och somliga påstår att yrkeskåren krukmakare är apor. Hela bunten. Och allvarligt talat, när såg du en krukmakare på en Söndag sist?

/ J

Dagen när glassen tog slut lite

Dan hade knappt börjat. Inte Jens heller. Men så var de också ofödda, en stor brist när man vill ha något gjort.
Samuel var en helt annan kille. Född var han, och lite söt också, speciellt på knät. Han hade varit i Åre en gång. Där hade han köpt tuggummi, en räv av plast samt en bärbar smörgås för hemmabruk. Han hade tänkt att köpa en god glass också, men i affären sa flickan att glassen var slut lite, just idag. Då skrek Samuel tyst: Hej då glassflickan utan glass! Därefter gick han ut i världen i samma byxor som så mången gång förut.

/ J

Vilken hatt kom trea?

Varje dag vaknar vi upp till en värld fylld av möjligheter. Vissa som vaknar heter Charles, andra Vendela. Några heter säkert Leroy också, men det är mest spekulationer. Möjligheterna då? Jo, vissa möjligheter hoppar ju fram ur lådan direkt. Vilken hatt ska du ha idag till exempel! En mörk? En ljus? Eller kanske en som är lite tokigt mittemellan! Vendela har oftast en ljus historia med flor, och Charles för det mesta en mörksvart cylinderhatt. Leroy har hjälm.
I begynnelsen var hatten främst ett fortskaffningsmedel. Man satte sig prydligt till rätta och väntade på att hatten skulle föra en bort, mot äventyr, spännande människor och exotiska resmål. Och det är därför man inte kom så långt på den tiden. Många satt mest kvar på samma ställe och väntade, och väntade, och väntade...

/ J

Sundsvall, ett ställe där det bor folk

Oslo hör inte till Sundvall, men vad gör det en sån här dag. Denna fröjdens dag när sipporna kvittrar och solen sprakar som en Majbrasa i, till exempel, Maj. Allt fler bosätter sig i Sundsvall, trots detta minskar invånarantalet kepsartat. Detta beror främst på att allt fler också flyttar ifrån staden. I snitt bor man bara 45 minuter i Sundsvall innan man drar vidare. Många hinner knappt plocka in allt porslin i hyllorna, än mindre flyttstäda.
Men hur är det med Kungahuset då undrar du? Ja, du får väl fråga dom, jag har ingen aning!

Nu skulle jag vilja avsluta denna seans med att kvotera in Orsa Spelmän. Så, då var det gjort.

/ J

Cyklar och annat löst folk

Alla har vi drömmar. En del drömmer om världsherravälde, andra om ost. Glenn vill ha en ny granne, Esmeralda en hjulångare med en grogg i.
Det som förenar oss alla är att vi inte är särskilt imponerade av den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Den Stora sjöjungfrun, ja det hade varit annat det!
Vi går vidare i livet och märker snart att alla mer och mer börjar likna Börje Salming. Hur det går till forskas det rätt lite om, men inget tyder på att det är sant…
Pojkbandens tid är över. Ja, det kunde vi alla läsa i vår dagbok igår. Men är det sant och relevant? Ja, möjligen var det inte så viktigt att det var värt sin plats i din dagbok men ändå, sant är det nog. Uggleband kommer dock starkt.

Min hatt den tog tre tanter, tre tanter tog min hatt
Och var det ej tre tanter, så vem har tatt min hatt?

/ J

Flanell, ett tyg i tiden!

Vad har ost och glass gemensamt? Jo, dom börjar inte på samma bokstav. Maj-Britt gör ju det däremot.
Men i övrigt då? Jo tack, helt ok. Möjligen tycker jag att det finns för många sorters mjöl. Det formligen dröser mjölsorter över en när man tassar runt bland mjölhyllorna i matshoppen. Det är svårt nog att välja mellan dom olika storlekarna på förpackningarna tycker jag. Det konstiga är också att mitt i denna mjölfrossa så är det väldigt få som presenterar sig som mjölnare. Möjligen rör jag mig i fel kretsar, men dock. Kanske är det så att mjölnare idag heter något annat. Något mer modernt. Regional Marketing Engineer, kanske?

/ J

Min väska nös och sade till sist – Ehuru bakjäntan är tvåvänd!

Sedan den dagen går jag sällan till havs med endast en frisör i fickan. Hemjon? Nääää! Tvetam? Görel! Chukki Chukki Chukki! Va? När Esmeralda fick fnas i Finspång gick hon genast till Uspekologen och visade sin första fåll. Han sa sinsemellan både ”synnerligen” och ”välsam”. Men vad sades inget om? Masmän! De finnes rikligt och särskilt i mellanrummen mellan ostet. Hår har de. Mjöl bet de. Sal säljs det. Men vem, och framförallt frö? Jag vill tiofalt och joelvänt, hyssedejj och dysseBorisBecker! Fram för Säl, ys me löös och pälltan är bärbar…

Här bojtan salle baj baj i sojkaneblajj, I rajken mallajken Goodbajj!!!!

/ J

Ygge, sedd från sidan 7

Ygge var endast iförd en glad min när han klev in på perrongen. Runt honom trängdes hjul, sjalar, kaffe och pollisonger och Ygge var nära att ropa: BENGT, men hejdade sig när han såg att bristen på Bengt var total. Istället ålade han sig stiligt längst rälsen, så likt ett lok att passagerarna steg på och satte sig skönt tillrätta. Ygge blev först häpen, sen snopen och slutligen söt och körde puffande iväg mot Markaryd.

/ J

Sött som surdeg!

Det som få vet, och som ännu färre känner till, är att Medelpad ursprungligen kom till som en motreaktion mot istiden. På den tiden var istiden relativt oemotsagd och allmänt accepterad som det enda rätta. "Istiden, det är grejer det", sa till exempel en liten herre dåförtiden. Och han var knappast ensam. Man har kommit fram till att alla i hela världen utom tre, var jättepossitva till istiden. Dessa tre hade inga namn, så fattiga var dom. Men dom kunde huka sig, byta skor oväntat och så hade de ett par rutiga shorts som de turades om att bära. Sålunda bildades Medelpad, till glädje och gamman för alla på jorden. Särskillt uppskattat av bergsfolken i Anderna.

/ J

Så mycket för en ananas!

Vi vet vanligen mer om vad vi åt till lunch, än hur många ananasar det äts i Peru.
Jag vet inte hur det har blivit på det här viset. Hur prioriterar vi egentligen? Förr var det, om uttrycket tillåts, annorlunda! Till exempel var vadmal än mer populärt, och vi nös på ett annat och mer organiserat sätt. Men Björn och Benny i Abba, de var väl ändå likadana säger du. Och visst, men inte som varandra! Om vi nu pausar ett ögonblick och tänker på Mikael Pernfors... Så ja, nu förstår du säkert vad jag menar.

/ J

Morot, en vän för livet

Varför morötter undrar nog Enok Annan. Svaret är tudelat och låter lite som ett ånglok. Således valde jag dagens strumpor och satte igång.

Det finns två sorters morot. Den vanliga oranga, och den skotskrutiga. Den ena är ätlig och den andra likaså. Kruxet är bara att man dör när man äter den skotskrutiga, den är nämligen jättegiftig. Historiskt har moroten varit väldigt viktig. Visste du till exempel att den första påven var en morot? Dessutom är hälften av alla pyramider i Egypten byggda av morötter och försöker också, om än misslyckat, att likna morötter. Rymden är också en morotsgrej! Ha en bra dag, och glöm inte att du har tid hos frisören

/ J