Boink, sa brandmannen!

De brukade träffas på torget. Ibland av en slump, men oftast av en ren tillfällighet. Det var Åke som var Lenas ena bror och Benny, handlarns pöjk tillika dotter.
De sa sällan något, och lika bra det, de kände ju inte varandra. Sen stod de också på var sin sida torget så de hade fått ropa väldigt högt. Sen kunde de heller inte prata. De hade nämligen munnen full av deg, efter att ha passerat bagaren på vägen till torget. Där stod de nu alltså och glufsade deg och teg. Två ogifta mjölnare i den mjölsäck vi kallar livet!

Boink, sa brandmannen snopet när han ödmjukt gick över torget.

/ J

Dagens vän: Egryl

Som djur beträffat var Egryl ganska okänd. Men nu var han ju heller inget djur, utan en botaniker av svenskt medelsnitt.
Hans keps var grön, hans hjässa luden och under armarna hängde amplar som varje dag innehöll någon ny, spännande växtlighet. Gurka är bara ett exempel. Lägg därtill två hjortron så har du tre. Han hade en moster i Pinnarp. När hon trillade av pinn ärvde Egryl hennes en pinnstol. I den satte han sig ofta och lyssnade på lärorika kassetter i stil med: How to create a potato, part one: Buy one!

En gång tog han miste på sig själv och en annanas. Lyckligtvis upptäckte han misstaget innan han serverade fruktsalladen.

/ J

Som halmslöjd, fast utan halm…

Rent visuellt var Bonny lite av en flopp. Det som kunde skymtas under baskern var varken rent, rakt eller något som lämpade sig som julgranspynt. Dessutom var han den enda i världen som handlade i valutan Ekyn.
Trots dessa beska fakta var han oerhört poppis i grannskapet. Man gav honom ficklampor och äpplen. Och han fick smeknamn såsom ”Kung Bonny”, ”Hjälten” och ”Tuffingen”. Varför? Jo Bonny hade jättefina byxor! Knallröda var dom och av ett snitt man sällan ser nu när Gustav Vasa ej längre bestämmer.

Han kallades därför ByxBonny av de mest byxintresserade.

/ J

I vilken bytta hamnar Bob?

När Rune-Wolf utbildade sig till Katakombdesigner hade aldrig kunnat föreställa sig att jobbmarknaden skulle vara så svag när han var klar. Efterfrågan var noll. Vad göra? Hade han kämpat dessa fem år av hårda studier helt i onödan? Svaret var enkelt. Ja!

I lådans andra hörn stod TokJens. Han trodde sig kunna uttala ”Nämen” på det mest förvånade sättet i hela världen. Han kände sig stolt som en smörgås. Samtidigt var han skrämmande medveten om att han aldrig skulle kunna få sin titel bekräftad. Hans kamp för ett VM i ”Nämen” var en kärv kamp kantad av besvikelser och glåpord. Hans glädje var sålunda kluven. Å ena sidan var han världsmästare. Å andra sidan sket övriga världen i det. – Å ja, det är i alla fall fredag, sa TokJens näpet!

/ J

Pär Manent, han som uppfann stubbfrillan du vet…

Igår gick det en dokumentär på TV. Jag tyckte först att den verkade jättedålig, men sen blev den lite sämre och till sist tog den äntligen slut. Det konstiga var att den var endast 20 sekunder lång, och att den bara handlade om att det var rea på OnOff. Oerhört trist. Går den i repris tänker jag bara se drygt halva, i ren protest.

(Gös, abborre, älg, Bosse Hansson)

Jag funderar på vilka julbyxor jag ska ha i år. Dom måste ju passa mina julstrumpor och min julscarf. Årets juldeodorant är redan inhandlad i alla fall. Silldoft. Och jag tror jag petar öronen med samma jultops som förra året. Det gick ju bra då.

Glenn Bernadotte, årets shetlandsponny alla kategorier

/ J

Nu då? Eller nu?

När Bosse kom på besök samlades byns alla bredrövade och sjöng finstämda, fräcka visor. En del visor handlade om kor, andra om andra kor och ibland också om Britta Olsson, postiljonens systerbror. Bosse själv, ja han var sällan imponerad, men lång var han. Och trefaldig guldmedaljör i Bayersk grötkorv från Paris. För att vinna brukade han sålla bort sina medtävlande, en efter en, tills han var ensam kvar i tävlingen. Sobert Bosse, sobert!
Men vad gör man med ostkanten som blir över? Ja, somliga ger den till somliga andra. Andra ger somliga osten tillbaka. Och vad somliga än må säga så är det väl upp till Ulf var han placerar kotten…

Ibland blir det precis som man tänkt sig. Jag tänker speciellt på en gång då det blev det

/ J

Det blåser sås på Närkeslätten!

Vänner. Båtsmän. Pajpresentatörer. Vi har samlats under denna vippa enbart för att träffas. Vi kan icke längre tiga och samtidigt föra en intressant konversation. Vi har i dagar, år och nätter suttit uppkrupna i Borås och sett hur våra avkall blivit allt lägre och allt högre. Vi når icke längre såsen under våra hakor. Vi ser icke längre håret bakom våra bröder. Det är pigor i foajén och drängarna är ICKE benägna till hansaplast. Ej heller polisiära penséer.
Våren är här…var är Per?

/ J

Why och varför ropade Kenny!

Ropen möttes av ekot från en säl. Sedan av Aston Villa P13, en match som slutade 12-12. Alla mål i Grevens tid och via en boll.

Kenny var en köksansvarig 23åring i god form och genuin kulör. Han hade en kandidatexamen i gräslök och hade tagit en del fristående kurser i djurkött, brunsås och säsongens frukter Januari till Mars. Han var alltid orakad under armarna. Mest berodde detta på att han trodde att armhålan bara var påhitt och vild fantasi. – Det där snacket går jag inte på! skrek han på biologilektionen när ämnet kom på tal, och så var det och förblev det med den saken.
I musikväg uppskattade han lergök allra mest. Vid ett tillfälle hade han försökt att fånga en, men i sista sekund ångrade han sig och lät den stå kvar på butikshyllan. – De är numera fridlysta, säger Kenny ibland.

/ J

Är det mesigt att äta potatismos?

Ja, är det mesigt att äta potatismos? Och är möjligen rotmos tuffare? Ja frågorna haglar ovanligt tätt denna ljuva dag. Vilka är det egentligen som bedömer tuffheten för mos? Vilka ingår i denna mosmaffia och hur tänker dom?

En grundläggande fråga man först bör ställa sig är, var går gränsen mellan mos och puré? Varför blir potatis mos och morötter puré? Och varför blir morötter plötsligt mos när dom mixas med andra grönsaksvänner till rotmos? Ligger mosmaffian även bakom detta? Då jag helst inte vill ha stora journalistpriset i år väljer jag att sluta min grävande jakt på sanning här. Fortsätt gärna själv, men kom ihåg att mosbranschen kan tyckas kokt men är råare än de flesta tror.

/ J

Kanske skogens djur kommer på besök idag. Det är ju aldrig fel att ha en kärve redo

Är randiga astronauter bättre än enfärgade?

Och i så fall, bättre på vadå? Man skulle ju givetvis kunna tänka sig ett scenario där en astronaut ska försöka smälta in i en miljö där det tillverkas polkagrisar. I det läget är det ju en klar fördel att vara randig. I övrigt tror jag att betydelsen är mindre än vad många hävdar.

Men nu till dagens huvudfrågor. Bör man baka kakor? Finns lastbilar? Är Åke bjuden till kräftskivan? Och varför är det så få vokaler i bokstaven K? På den första frågan är svaret Mildred Hansen. På den andra finns tre olika svar, välj det som passar dig bäst. Svaret på fråga tre kan du läsa under ett öppnat paket mellanmjölk. Och på den fjärde och sista frågan är svaret: Ja, dajmglass är en ort i Dalsland.

Du kan räkna med mig, men du kan lika gärna använda en kulram.

/ J

Detta oändliga behov av träskor

Jan och hans fru, kallad frugan, åt ofta banan i offentliga lokaler. Inget konstigt med det, banan smakar ju mumma. Vad som däremot är konstigt är att Jan kör ångvält i hallen och att frugans hyvelbänk är förbluffande lik en burk smaksatt keso. Men nu till ämnet: Hårnät!

Hårnät, hårnät, hårnät… Överallt dessa hårnät. På bussen, i bussen, under bussen. Var kommer dom ifrån? Och passar dom till mina röda byxor?
Hårnät har man sällan istället för hår, utan mer för att hålla luggen på samma plats som huvudet. Hårnät i lego har hittills inte kommit på tapeten, men å andra sidan så är det ju redan så mycket annat där. Eller vad säger du Fräulein Byttelkrauft från Köln?

/ J

Vi har frisörer i släkten, är det ärftligt?

Detta är daGen med stort G i mitten. Varför? Jo, för att jag inte kom på något bättre just nu.

Är det en slump att vissa ord rimmar? Jag tror inte det. Ta till exempel bil och fil. En bil kör ju ofta i en fil. Orden hör alltså på något magiskt sätt ihop. Otroligt va! Samma sak med häst och väst. En häst kan ju ha en väst, förslagsvis en ljusblå. Och om du samtidigt betänker att hästen står i väderstrecket väst, ja då förstår du säkert att jag är något stort på spåren. Alla ord som rimmar med varandra har ett samband även i betydelsen.
Vem kom på det här då? Ja, just nu var det ju jag, men detta är med all säkerhet klassisk vetenskap konstruerad av några glada gamla greker eller så. Om du ser någon gammal grek kan du ju alltid fråga!

/ J

Alriks bollhav

Bollinnehavare Alrik klär i plasthatt. Men det hjälpte föga när han åkte fast i tullen för sitt bollinnehav. Han försökte först att finta tjänstemännen genom att hävda att det var ett innanhav och inte ett innehav. När inte det fungerade utbildade han sig fort som attan till polis och arresterade tulltjänstemännen för olaglig varmkorv.

Året därpå gifte han sig med en granne till Bodils bror.

/ J

Franske Fredrik

Han öppnade en flaska Don Pillefjong och satte sig vid öppna spisen. Liten var han. Keps bar han, och allt var sålunda rätt mycket som igår. Utanför det mycket stängda fönstret stod regnet som snö i baken, och Franske Fredrik var mycket tacksam över att inte äga en berså. Det hade ju varit så onödigt just nu. Nötter hade varit gott, men vem behöver nötter tänkte han, när man har så många bröder. Och det var sant. Fem bröder hade han, och alla var påvar, utom fyra som var mellan två jobb just nu. Mellan frisör och arkeolog närmare bestämt.

Därefter uppfann Franske Fredrik en glödlampa och somnade i innerfickan.

Bumm Bumm Bumm!

Att döpa sin balkong kan tyckas onödigt och en smula överarbetat. Dock är detta ämne inget att brusa upp för, eftersom nästan ingen namnger sin balkong i dessa dagar. Ser vi historiskt på fenomenet så upptäcker vi snabbt att man heller inte förr brydde sig om att kalla sin balkong för något mer än just: Balkongen.
Så vad kan vi möjligen lära oss av detta lilla balkongforum? Jo, att vi bör ta oss en liten näpen grogg och tillsammans stolta utbrista: BUMM BUMM BUMM!

Tycker du att "gömma nyckeln" är en komplicerad och svår lek, prova "gömma cykeln" istället, den är enklare!

Varför är jag inte i Bengtsfors?

Ja, varför? Det finns det ju andra som är. Folk som strövar omkring på Bengtsfors gator. Folk som köper en Pucko i Bengtsfors gatukök. Folk som strövar och klunkar Pucko i fagra, väna Bengtsfors. Varför gör inte jag detsamma? Och varför gör inte du det? Fundera på det ett tag. Koka en burk majskorn, ta en näve och fundera. Allt du gör och allt du tänker, skulle du lika gärna kunna göra och tänka i Bengtsfors. Eller hur?

Nu tänker säkert någon: Men jag som jobbar som såsförmedlare på Globen i Stockholm då? Det finns ju ingen Globen i Bengtsfors! Nej, det gör det inte min vän, men betänk samtidigt att såsförmedlare är ett riktigt idiotjobb så du kan men gott samvete hitta en annan syssla, och den hittar du lämpligen i Bengtsfors.

/ J

Oj! Vad relativt lite glad jag är, utbrast Siv Andersson

Va! Utbrast ingen. Ändå var stämningen sådan.

Siv stod still. Tiden också, strax intill. Lena tittade på klockan. Klockan tittade tillbaka, men inte på Lena. Ove fingrade i fickan och tänkte på black metalbandet Venom. Och så här kunde det ha fortsatt om inte ostruladerna tagit slut, något som fick Inge att vråla: ATTANS, RACKARNS, JÄDRANS!!!
Varför blir det så här? Och varför är ost gott?
Om Inge varit ambassadör hade hans lön varit bättre. Om Lena varit frisör hade hennes lugg varit annorlunda, något som i sin tur inte påverkat Inges lön.

Du blir vad du äter sa Siv, och tuggade i sig sin härligt bamsiga grynkorv.

/ J

Ernst lade luggen till rätta, fes och gav sig av

Han hade ryggsäcken full med kolaremmar, lakritsbåtar och Lars. Lars var en av de minsta brevbärarna i världen, och just därför så lämplig att ta med sig. Ernst tyckte att ryggsäcken var tung, men fräsig!

Han hade lite till övers för Vetlanda, tyckte om fabriksgjort äppelmos och letade ofta efter den perfekta svarven. I övrigt var han som vilken Ernst som helst.

Han sa ofta: Matematik är roligast i teorin, i praktiken är det roligare att äta glass!

Mannen som eventuellt heter Bo

Klockan var som vanligt kvart över ludd mellan tårna. Mannen blickade ut över den sovande staden som låg disig av puder och motvind. Han var naken, men glad. Hungrig, men orakad på ryggen.
Igår hade han tänkt starta ett kaffeplantage. I dag kändes idén sämre. Han bodde ju ändå mitt i en storstad. Ändå kunde han inte komma ifrån att det vore mulligt att kunna fixa morgonkaffet från egen odling.

/ J

Jag sitter på en ost

Jo, här sitter man. Prydligt uppkrupen på en ost och summerar dagen:

Denna dag var, till skillnad mot igår, en Söndag. Söndagen infaller allt som oftast på helgen, och från media och makthavare blir vi artigt ombedda att bära rutig byxdress och päls. Detta för att skilja oss från aporna, som ju också har päls men som sällan bär byxdress. Skillanden de övriga dagarna är svår att upptäcka, och somliga påstår att yrkeskåren krukmakare är apor. Hela bunten. Och allvarligt talat, när såg du en krukmakare på en Söndag sist?

/ J

Dagen när glassen tog slut lite

Dan hade knappt börjat. Inte Jens heller. Men så var de också ofödda, en stor brist när man vill ha något gjort.
Samuel var en helt annan kille. Född var han, och lite söt också, speciellt på knät. Han hade varit i Åre en gång. Där hade han köpt tuggummi, en räv av plast samt en bärbar smörgås för hemmabruk. Han hade tänkt att köpa en god glass också, men i affären sa flickan att glassen var slut lite, just idag. Då skrek Samuel tyst: Hej då glassflickan utan glass! Därefter gick han ut i världen i samma byxor som så mången gång förut.

/ J

Vilken hatt kom trea?

Varje dag vaknar vi upp till en värld fylld av möjligheter. Vissa som vaknar heter Charles, andra Vendela. Några heter säkert Leroy också, men det är mest spekulationer. Möjligheterna då? Jo, vissa möjligheter hoppar ju fram ur lådan direkt. Vilken hatt ska du ha idag till exempel! En mörk? En ljus? Eller kanske en som är lite tokigt mittemellan! Vendela har oftast en ljus historia med flor, och Charles för det mesta en mörksvart cylinderhatt. Leroy har hjälm.
I begynnelsen var hatten främst ett fortskaffningsmedel. Man satte sig prydligt till rätta och väntade på att hatten skulle föra en bort, mot äventyr, spännande människor och exotiska resmål. Och det är därför man inte kom så långt på den tiden. Många satt mest kvar på samma ställe och väntade, och väntade, och väntade...

/ J

Sundsvall, ett ställe där det bor folk

Oslo hör inte till Sundvall, men vad gör det en sån här dag. Denna fröjdens dag när sipporna kvittrar och solen sprakar som en Majbrasa i, till exempel, Maj. Allt fler bosätter sig i Sundsvall, trots detta minskar invånarantalet kepsartat. Detta beror främst på att allt fler också flyttar ifrån staden. I snitt bor man bara 45 minuter i Sundsvall innan man drar vidare. Många hinner knappt plocka in allt porslin i hyllorna, än mindre flyttstäda.
Men hur är det med Kungahuset då undrar du? Ja, du får väl fråga dom, jag har ingen aning!

Nu skulle jag vilja avsluta denna seans med att kvotera in Orsa Spelmän. Så, då var det gjort.

/ J

Cyklar och annat löst folk

Alla har vi drömmar. En del drömmer om världsherravälde, andra om ost. Glenn vill ha en ny granne, Esmeralda en hjulångare med en grogg i.
Det som förenar oss alla är att vi inte är särskilt imponerade av den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Den Stora sjöjungfrun, ja det hade varit annat det!
Vi går vidare i livet och märker snart att alla mer och mer börjar likna Börje Salming. Hur det går till forskas det rätt lite om, men inget tyder på att det är sant…
Pojkbandens tid är över. Ja, det kunde vi alla läsa i vår dagbok igår. Men är det sant och relevant? Ja, möjligen var det inte så viktigt att det var värt sin plats i din dagbok men ändå, sant är det nog. Uggleband kommer dock starkt.

Min hatt den tog tre tanter, tre tanter tog min hatt
Och var det ej tre tanter, så vem har tatt min hatt?

/ J

Flanell, ett tyg i tiden!

Vad har ost och glass gemensamt? Jo, dom börjar inte på samma bokstav. Maj-Britt gör ju det däremot.
Men i övrigt då? Jo tack, helt ok. Möjligen tycker jag att det finns för många sorters mjöl. Det formligen dröser mjölsorter över en när man tassar runt bland mjölhyllorna i matshoppen. Det är svårt nog att välja mellan dom olika storlekarna på förpackningarna tycker jag. Det konstiga är också att mitt i denna mjölfrossa så är det väldigt få som presenterar sig som mjölnare. Möjligen rör jag mig i fel kretsar, men dock. Kanske är det så att mjölnare idag heter något annat. Något mer modernt. Regional Marketing Engineer, kanske?

/ J

Min väska nös och sade till sist – Ehuru bakjäntan är tvåvänd!

Sedan den dagen går jag sällan till havs med endast en frisör i fickan. Hemjon? Nääää! Tvetam? Görel! Chukki Chukki Chukki! Va? När Esmeralda fick fnas i Finspång gick hon genast till Uspekologen och visade sin första fåll. Han sa sinsemellan både ”synnerligen” och ”välsam”. Men vad sades inget om? Masmän! De finnes rikligt och särskilt i mellanrummen mellan ostet. Hår har de. Mjöl bet de. Sal säljs det. Men vem, och framförallt frö? Jag vill tiofalt och joelvänt, hyssedejj och dysseBorisBecker! Fram för Säl, ys me löös och pälltan är bärbar…

Här bojtan salle baj baj i sojkaneblajj, I rajken mallajken Goodbajj!!!!

/ J

Ygge, sedd från sidan 7

Ygge var endast iförd en glad min när han klev in på perrongen. Runt honom trängdes hjul, sjalar, kaffe och pollisonger och Ygge var nära att ropa: BENGT, men hejdade sig när han såg att bristen på Bengt var total. Istället ålade han sig stiligt längst rälsen, så likt ett lok att passagerarna steg på och satte sig skönt tillrätta. Ygge blev först häpen, sen snopen och slutligen söt och körde puffande iväg mot Markaryd.

/ J

Sött som surdeg!

Det som få vet, och som ännu färre känner till, är att Medelpad ursprungligen kom till som en motreaktion mot istiden. På den tiden var istiden relativt oemotsagd och allmänt accepterad som det enda rätta. "Istiden, det är grejer det", sa till exempel en liten herre dåförtiden. Och han var knappast ensam. Man har kommit fram till att alla i hela världen utom tre, var jättepossitva till istiden. Dessa tre hade inga namn, så fattiga var dom. Men dom kunde huka sig, byta skor oväntat och så hade de ett par rutiga shorts som de turades om att bära. Sålunda bildades Medelpad, till glädje och gamman för alla på jorden. Särskillt uppskattat av bergsfolken i Anderna.

/ J

Så mycket för en ananas!

Vi vet vanligen mer om vad vi åt till lunch, än hur många ananasar det äts i Peru.
Jag vet inte hur det har blivit på det här viset. Hur prioriterar vi egentligen? Förr var det, om uttrycket tillåts, annorlunda! Till exempel var vadmal än mer populärt, och vi nös på ett annat och mer organiserat sätt. Men Björn och Benny i Abba, de var väl ändå likadana säger du. Och visst, men inte som varandra! Om vi nu pausar ett ögonblick och tänker på Mikael Pernfors... Så ja, nu förstår du säkert vad jag menar.

/ J

Morot, en vän för livet

Varför morötter undrar nog Enok Annan. Svaret är tudelat och låter lite som ett ånglok. Således valde jag dagens strumpor och satte igång.

Det finns två sorters morot. Den vanliga oranga, och den skotskrutiga. Den ena är ätlig och den andra likaså. Kruxet är bara att man dör när man äter den skotskrutiga, den är nämligen jättegiftig. Historiskt har moroten varit väldigt viktig. Visste du till exempel att den första påven var en morot? Dessutom är hälften av alla pyramider i Egypten byggda av morötter och försöker också, om än misslyckat, att likna morötter. Rymden är också en morotsgrej! Ha en bra dag, och glöm inte att du har tid hos frisören

/ J