Skallig astronat inbytes mot en stadig vals

Dan Desmondsdottir Hansson växte upp strax bortom skylten som visade var vägen var. Och på just den vägen var det. Han hade shorts med uppvikta ärmar och kunde i relativt unga år minnas hur det var förr. Hans mjuka knän och Peruliknande hår gjorde att han överallt fick nya vänner, inte sällan inom kebabindustrin.

Nu är det återigen dags att bli sjukligt intresserade av maskarna och deras värld

Maskens väg genom livet är långsam och krokig. Nu för tiden ägnar den sig mest åt att fjoffa runt i jorden på måfå, vilket inte bara är oerhört trist utan också gör att de ständigt får grus och jord i ögonen. Detta avhjälps genom att de inte har några ögon, vilket gör problemet avsevärt mindre.

Historiskt har maskarna haft en betydligt viktigare roll. På 1600 och 1700talen var de till exempel oerhört populära vid hoven på grund av sin skicklighet på att traktera stränginstrumentet teorb. Men musikens trender är skiftande, och de senaste 300 åren har teorbgigen blivit färre och färre. Så i väntan på en renässans ligger de mest nere i jorden och skaver. Men om du lägger örat mot marken ska du inte bli förvånad om du hör en gammal hit från fornstora dagar framförd på det fina stränginstrumentet teorb.

Han fick en präst i skon redan som barn

När han fyllde tio tyckte han först att det kändes futtigt. - Det är ju inte ens ett helt fotbollslag, ropade han till en förbipasserande keramiker från Oslo. - Vad bringar mig den äran, hördes plötsligt en röst bakom hans rygg. Hans vände sig om hastigt, men hastigheten gjorde att han snurrade runt ett helt varv och inte hann se vems rösten var. När han äntligen lyckades få snurrstop i rätt position så hade personen börjat jobba som tolk i Rättvik. En halvtidstjänst.

/ JJ

Bland lie och löv

Först verkade allting som vanligt. Sen också. Och så hade det fortsatt.

Ibland kunde det kännas som om något stort var på gång. Något obeskrivligt stort som skulle ställa allt på ände, skaka om vardagens lunk och mana till jämfotahopp och höga apvrål. Men det gick över. Andra gånger kunde han känna spänning. Som att något stod och lurade bakom köksdörren, eller att telefonen var avlyssnad. Han lyckades aldrig skruva ihop telefonen igen.

/ JJ

Hans hår var så mörkt att han använde svart skokräm som blekmedel

Han kunde inte spika och inte såga. Han visste inte hur värmepannan fungerade eller hur man bytte en propp. Nej, hans husliga sida låg mer i att han såg ut som en friggebod. Han hade till och med börjat med att sätta fast en fasadflagga med sugkopp i pannan vid festliga tillfällen. Han tyckte också om att pynta sin domkraft, räkna sin carport och att småle mot stugknuten.

Han funderade på att åka till Huskvarna på semester. De ska ha så snygga fleeceplagg där sa visst någon, någon gång...

/ JJ

Att kalla det kakao är en överdrift...

Äggägarna visste inte var de skulle stå. Delade i två mindre grupper såg de nästan ut som ljudet av en balkong inlindad i en annan balkong. Sina vasst vässade brevpapper lade de i facket för granskog och satte fart mot den innersta utkanten av institutet. Några vägrade vaja obetydligt. Andra såg mest ut som de sålt smöret och fått riktigt bra betalt med ofantlig smörmoms. Framåt kvällen skulle de åter träffas för att vika av åt höger. Troligtvis skulle ytterst få behaga komma, och ännu troligare skulle de komma någon annanstans.

/J

Måla din bankman gul i vår...

...Ebbe hade skaffat fru på senare tid. En arg liten rackare var det, med huckle och små träskor. Han hade träffat på henne en tidig morgon när han hämtade morgontidningen. Hon var inte längre än att hon kunde stå raklång under brevlådan, och just därför la han först inte märke till henne. Han hörde bara ett litet gnisslande ljud som han först trodde kom från det rostiga brevlådelocket. Men det var inte locket, det var tantbjäbb. Och inte var det lätt att tyda de gälla små pipen heller. Det var först när de stod framför prästen i kyrkan som han började ana vad hon pratat om, och då var det ju inte läge att börja tjafsa emot. Det goda med giftermålet var att han fick reda på vad hon hette. - Tager du denna Siv, sa prästen. Och vad skulle han göra, prästen hade inte radat upp några alternativ. Så Ebbe blev med fru. En Siv. En aggreSiv.

/ J