Bland lie och löv

Först verkade allting som vanligt. Sen också. Och så hade det fortsatt.

Ibland kunde det kännas som om något stort var på gång. Något obeskrivligt stort som skulle ställa allt på ände, skaka om vardagens lunk och mana till jämfotahopp och höga apvrål. Men det gick över. Andra gånger kunde han känna spänning. Som att något stod och lurade bakom köksdörren, eller att telefonen var avlyssnad. Han lyckades aldrig skruva ihop telefonen igen.

/ JJ

Hans hår var så mörkt att han använde svart skokräm som blekmedel

Han kunde inte spika och inte såga. Han visste inte hur värmepannan fungerade eller hur man bytte en propp. Nej, hans husliga sida låg mer i att han såg ut som en friggebod. Han hade till och med börjat med att sätta fast en fasadflagga med sugkopp i pannan vid festliga tillfällen. Han tyckte också om att pynta sin domkraft, räkna sin carport och att småle mot stugknuten.

Han funderade på att åka till Huskvarna på semester. De ska ha så snygga fleeceplagg där sa visst någon, någon gång...

/ JJ

Att kalla det kakao är en överdrift...

Äggägarna visste inte var de skulle stå. Delade i två mindre grupper såg de nästan ut som ljudet av en balkong inlindad i en annan balkong. Sina vasst vässade brevpapper lade de i facket för granskog och satte fart mot den innersta utkanten av institutet. Några vägrade vaja obetydligt. Andra såg mest ut som de sålt smöret och fått riktigt bra betalt med ofantlig smörmoms. Framåt kvällen skulle de åter träffas för att vika av åt höger. Troligtvis skulle ytterst få behaga komma, och ännu troligare skulle de komma någon annanstans.

/J