Bland lie och löv

Först verkade allting som vanligt. Sen också. Och så hade det fortsatt.

Ibland kunde det kännas som om något stort var på gång. Något obeskrivligt stort som skulle ställa allt på ände, skaka om vardagens lunk och mana till jämfotahopp och höga apvrål. Men det gick över. Andra gånger kunde han känna spänning. Som att något stod och lurade bakom köksdörren, eller att telefonen var avlyssnad. Han lyckades aldrig skruva ihop telefonen igen.

/ JJ