Va! Utbrast ingen. Ändå var stämningen sådan.
Siv stod still. Tiden också, strax intill. Lena tittade på klockan. Klockan tittade tillbaka, men inte på Lena. Ove fingrade i fickan och tänkte på black metalbandet Venom. Och så här kunde det ha fortsatt om inte ostruladerna tagit slut, något som fick Inge att vråla: ATTANS, RACKARNS, JÄDRANS!!!
Varför blir det så här? Och varför är ost gott?
Om Inge varit ambassadör hade hans lön varit bättre. Om Lena varit frisör hade hennes lugg varit annorlunda, något som i sin tur inte påverkat Inges lön.
Du blir vad du äter sa Siv, och tuggade i sig sin härligt bamsiga grynkorv.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar