De brukade träffas på torget. Ibland av en slump, men oftast av en ren tillfällighet. Det var Åke som var Lenas ena bror och Benny, handlarns pöjk tillika dotter.
De sa sällan något, och lika bra det, de kände ju inte varandra. Sen stod de också på var sin sida torget så de hade fått ropa väldigt högt. Sen kunde de heller inte prata. De hade nämligen munnen full av deg, efter att ha passerat bagaren på vägen till torget. Där stod de nu alltså och glufsade deg och teg. Två ogifta mjölnare i den mjölsäck vi kallar livet!
Boink, sa brandmannen snopet när han ödmjukt gick över torget.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar