Han var inte känd för sina stuvningar. Inte heller för goda såser, omeletter eller kotletter. Sanningen var snarare att hans begåvning inom matlagning var snäv och relativt oanvändbar. Dumt då att han öppnade restaurang.
Han hette Eskil. En del gör ju det. Och Eskil behövde inte vara speciellt länge i ett kök förrän det började lukta bränt och osa svettig katt. Rent visuellt skulle man kunna tro att hans kunskap var okej. Han hackade purjo utan att folk dog i hans närhet. Han knäckte ägg utan att själv bli knäckt, och han kunde öppna ugnen och samtidigt prata om något helt annat. Så därför föll det sig naturligt att han började jobba mer och mer visuellt, och då enbart visuellt. Han gjorde rörelserna och gesterna, men utan att för den delen laga mat. Resultatet blev noll, vilket i det här fallet var helt perfekt!
Han var den visuella kocken, och alla gick lyckligt hungriga från hans restaurang!
/ J
1 kommentar:
I framtiden kan hästar flyga. Snorgärs. Falleralla. Sture är en punkare. Eller kanske inte alls.
Hälsn Lasse och hans pappa.
Skicka en kommentar