Ygge var endast iförd en glad min när han klev in på perrongen. Runt honom trängdes hjul, sjalar, kaffe och pollisonger och Ygge var nära att ropa: BENGT, men hejdade sig när han såg att bristen på Bengt var total. Istället ålade han sig stiligt längst rälsen, så likt ett lok att passagerarna steg på och satte sig skönt tillrätta. Ygge blev först häpen, sen snopen och slutligen söt och körde puffande iväg mot Markaryd.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar